Det känns inte som om Gud älskar mig

Känslan av att vara en fördömd syndare, bortom Guds nåd

Det är inte våra känslor som är beviset för att vi är Guds barn och försonade med Gud. Ofta är det snarare tvärtom! Hjärtat och samvetet dömer oss, och vi känner att vi inte är som vi borde vara inför den Gud som inte bara är världens Skapare utan också dess Domare. Vi håller inte lagens bud av hjärtat, fast vi borde göra det. Detta känner och förstår vi.

När hjärtat eller känslan säger oss att Gud inte älskar oss kan det bero på att vi har ett dåligt samvete för någon särskild synd vi har begått, men det kan också vara ifråga om ett uttryck för den naturliga gudskunskapen och som alla människor föds med. Av naturen förstår vi att vi är syndare, även om vi inte lever i uppenbara brott mot de yttre buden. Vi förstår att Gud finns och att han är världens Domare, men vi känner inom oss att vi inte lever så som vi borde leva, och inte är så som vi borde vara.

Det kan också vara frågan om anfäktelser som direkt eller indirekt pådrivs av djävulen själv - oroliga tankar som vi brottas med vare sig vi är troende eller icke-troende. Djävulen kan peka på alla de synder vi bär på och menar att Gud på grund av dessa är vred på oss och helt oförsonlig, som om det inte fanns någon Frälsare, ingen nåd och inget hopp. Även Guds barn, som har lärt känna Guds kärlek och försoningen vi har genom Jesu återlösningsverk, kan plågas svårt av oroliga tankar och känslor.

Hur som helst skall vi inte bygga vår frälsningsvisshet på känslor. Om du känner dig plågad av känslan av att inte vara älskad och förlåten av Gud, skall du veta att du inte först måste få visshet från dina känslor innan du får tro dig vara ett Guds barn! Ja, du skall inte ens rådfråga hjärtat. Snarare är det så att om du söker Guds rike genom dina egna känslor kan du aldrig någonsin komma till en rätt tro och få frid med Gud, än mindre förbli i vissheten om att vara ett Guds barn. Och vore det så att du känslan någon gång understödjer din kristna tro, så är känslan ändå inget att förlita sig på. Känslor kommer och går, men Guds ord består. Den som förlitar sig på känslan, ifråga om de andliga tingen, lever inte i den tro som Skriften talar om.

Vad säger Guds Ord?

Skriften lär att hjärtat är ont. Profeten Jeremia skriver: "Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?" (Jer 17:9), och Jesus säger att "från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." (Matt 15:19). Därför skall vi inte söka Gud inom oss, i oss själva. Kom ihåg att du lever i köttet, och att ingen av naturen har kännedom om Frälsaren Kristus. Det är Guds Ande som skänker den frälsande tron, inte köttet.

Men hur är det då med tron och vissheten? Hur vet vi att Gud älskar oss , förlåter oss och räknar oss som sina älskade barn? Hur får vi den frid med Gud som Nya Testamentet talar om när hjärtat dömer oss så? Låt oss se efter vad Guds Ord lär.

Aposteln Johannes skriver:

och aposteln Paulus:

 "Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: 'Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen?' - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: 'Vem skall fara ner i avgrunden?' - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? 'Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta', nämligen trons ord som vi predikar." (Rom 10:6-8).

Skriften lär att det i Guds Ord, i evangelium, som vi får frälsningsvisshet och frid med Gud. Evangelium är en proklamation av den rättfärdiggörelse som har skett i Jesus Kristus. Det är i evangelium, det glada budskapet om försoningen i Kristus, som vi finner vissheten. Det är evangelium vi skall tro och förlita oss på, vad känslan än säger.

Frälsningen framhålles och överräcks (av Gud) i dopet, nattvarden, avlösningen och i predikan - de är alla evangelium. Dopet och nattvarden brukar vi kalla för "nådemedel" eller "sakrament", eftersom Gud använder dem för att överräcka och skänka sin nåd till oss, och applicera den på oss så att den  tas emot och blir vår egendom. I dessa av Kristus instiftade nådemedel skall du söka din visshet och tro. Känslan är inte något slags medium för Guds nåd, hjärtat inte den helgedom vari vi skall söka Gud. Att Gud kommer in i människors hjärtan beror på att de lyssnar till evangelium.

Tänk så istället: Hjärtat är i fråga om tron endast ett mottagande instrument. Om hjärtat säger dig att det inte finns någon nåd hos Gud, att Gud kanske kommer att fördöma dig osv. så dra då slutsatsen att hjärtat, det mottagande instrumentet, behöver få höra lite mer evangelium, eftersom hjärtat nu skakas av lagens dom istället för att glädja sig över nåden och tacka Gud för den frälsning vi i sanning har.

Vi finner inte Kristus inom oss själva. Och om han bor i hjärtat genom tron så beror det ju inte på att "känslan" råkar vara den rätta, utan det beror på att vi hör Guds Ord och håller oss till evangeliets budskap. Av citaten ovan framgår det att vi snarare skall bortse från hjärtat och känslorna, om vi skall få visshet, under det att vi håller oss till Guds Ord, till evangeliet, den glada nyheten om våra själars frälsning.

Vill du få en viss och stadig tro, vill du få frid med Gud, så avstå då på denna punkt från att lyssna till dina känslor. Betänk att du är född av kött (Joh 3:6). Jesus säger: "Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv." (Joh 6:63). 

Se vilken visshet vi får har genom tron:

 "Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: 'För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår'. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 9:31-39).

Paulus skriver att varken "nöd eller ångest", inte heller någon yttre fara eller någon osynlig andemakt, inte något som har varit eller skall komma, kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Vi skall hålla oss till Guds orubbliga Ord och löften. För Gud är trofast. Hans frälsning kan inte göras om intet pga av någons oroliga tankar och känslor. Otron kan fördöma, så använd de medel varigenom Gud vill stärka dig i tron och bevara dig i tron, dvs Guds Ord och nådemedlen. Känslorna må fara vart de vill. I Guds Ord finner vi den verkliga frälsningsvissheten eftersom Gud själva säger oss att Jesus Kristus är korsfäst, död och har uppstått på nytt, inte för sin egen skull, utan för hela världens alla synder, en gång för alla. Vår frälsning är fast och viss. Och det är detta budskap vi skall hålla oss till, istället för våra känslor.

Känslorna bevisar ingenting i fråga om de andliga tingen. Känslan är bara en rörelse i hjärtat. Det finns en mängd ställen Skriften som beskriver hur de ogudaktiga och gudlösa vandrar livet igenom, trygga i känslan, utan oro och fruktan, men att de går sin dom till mötes. Hur skulle vi då kunna lita på några känslor? De bevisar ju ingenting! Inte ens yttre förhållanden, om vi är fattiga, plågade av människor, förföljda, sjuka och olyckliga på olika sätt, bevisar huruvida vi är Guds barn eller ej. Nej, vår visshet är det glada budskapet om vad Jesus har gjort för oss! Det är Honom vi skall förlita oss på och ta vår tillflykt till, vad känslan än säger!

Skriftens budskap är inte "Förtrösta på din känsla!", utan "Tro på Kristus!". Ha därför honom som föremålet för din tro. Och vart finner du honom? Vandrar han fortfarande omkring i Palestina? Nej, han har dött för dina och allas synder, han har uppstått, han har farit upp till himlen och sitter på Faderns högra sida och ber för oss, efter att ha fullgjort det på jorden vartill han var sänd. Han har inte övergivit oss. Han gav sina apostlar den helige Ande och sitt Ord, och han sände dem att vittna om honom. Dessa apostlar har på hans uppdrag skrivit ned hans Ord. Om du vill tro på Kristus, så sök honom först och främst i Ordet, i den heliga Skrift. 

Varför tvivla eller kämpa med dina känslor när du inte kan finna någon visshet där? Segern är ju redan vunnen genom Kristus (1 Kor 15:54)! Han är det påskalamm som har offrats på korsets altare för dina synder. Det är Honom du skall lyssna till. Det är Honom du skall tro på. Det är i Honom du skall söka din visshet.  "Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. Ty Guds Son Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom." (2 Kor 1:18-19).

En liknelse

Ibland har man liknat relationen mellan tro och känslor vid ett tåg (fig 1). Loket är Kristus. Den första vagnen är budskapet om frälsningen i Kristus. Tron, som är den andra vagnen, håller sig fast vid det säkra och orubbliga budskapet om frälsningen i Kristus. Känslorna är den tredje vagnen, som följer på tron.


 

Visst kan känslorna följa på tron, men inte hela tiden och inte som en absolut nödvändighet. Vagn nummer två, din tro, kan vara  fasthakad vid vagn nummer ett, budskapet om Kristus, även då du inte känner särskilt mycket. Känslorna är inte beviset på din frälsning - det är Kristi uppståndelse som är beviset! Tron och vissheten beror inte på känslor. Känslorna följer på tron och är bara påkopplade. Ja, känslorna är av underordnad betydelse i fråga om tron. De har ingen betydelse alls för att du skall veta om du är frälst.. Det avgörande är att loket finns där, och att din själ lyssnar till budskapet om Kristus. I tron på budskapet om Kristus ser du att Gud älskar dig och inte tillräknar dig dina synder, även då oroliga känslor och tankar av olika slag plågar dig.

Vi är svaga i oss själva, vi behöver plocka fram det där "kvittot" som bevisar att Jesus har friköpt oss. Vi behöver ständigt höra evangelium, vi behöver ta emot nattvarden, vi behöver dra vårt dop - genom vilket vi förenades med Kristus och undfick barnaskapet hos Gud - till minnes. Om vi inte använder oss av de medel varigenom Gud söker stärka vår tro, då är det inte konstigt om vi så ofta måste brottas med känslor som snarare utsläcker allt hopp än bekräftar det hopp vi har i Kristus. 

Det är mycket viktigt att inte blanda ihop ordningen på dessa tågvagnar. Tron bygger inte på känslor utan på ett fast, visst och orubbligt budskap om våra själars frälsning. Hör Guds Ord och löften. Förlita dig på evangeliet om att Gud har försonat dig och alla med sig själv genom att sända sin älskade Son som lida den bittra döden på korset i ditt och allas ställe! Vid betraktande av Guds väldiga gärningar (Agp 2:11) i Kristus, tänds och hålls tron vid liv.

Om vi här jämför tron med en eld, så kan sägas, att den som frågar efter känslorna för att få visshet, är som en man som söker tända en eld genom att placera rök på veden. Röken kommer ju av elden! Och elden brinner för att Kristus antänt den genom evangeliets budskap: Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv (2 Kor 5:19).

Den frälsande trons väsen

Förlita dig inte på din tro, eller överhuvudtaget saker som pågår inuti dig själv. Förlita dig på den Frälsare som Gud har sänt till världen och som de heliga Skrifterna vittnar om. Vi skall inte tro på vår egen tro, eller tro på våra känslor, utan vi skall tro på Kristus, och Honom som korsfäst (1 Kor 2:2), "han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." (Rom 4:25).

Om Guds eget Ord - och Gud kan ju inte ljuga (4 Mos 23:19; Rom 3:4) - inte kan förvissa din själ om att du är frälst och försonad med Gud en gång för alla, och att synderna inte tillräknas dig pga Hans ställföreträdande lydnad, lidande och död, då skall inget giva dig en sann visshet och frid med Gud. För att få visshet måste du tro på budskapet. Det är budskapet som ger dig vissheten! Och förutan tron på evangeliets budskap fattas den vagn som skall vara fastkopplad med Kristus för att Kristus skall bli till nytta för dig. Det är i Guds Ord och löften vi har vissheten. Känslorna och hjärtat må fördöma oss, och det sker många gånger med rätta.

 
Herren Gud skall vara din Gud. Han har talat till oss genom sitt Ord, så håll inte ditt eget hjärta för någon slags gud - det blir dig en avgud. Du kommer inte att vara viss om frälsningen förrän du genom tron fäster dig vid budskapet om Kristus. Och känslorna växlar från stund till stund medan Guds löften står där, fasta och orubbliga. Våra känslor kan inte omintetgöra Guds sanning. Frälsningen beror inte på vad vi känner, utan på vad Gud har gjort för oss. Det är Kristus vi skall tro på, och genom tron stå som rättfärdiga inför Gud.

När Nya Testamentet talar om den frälsande tron, så syftar tron alltid på den tro som håller sig till budskapet om försoningen i Kristus Jesus. Tron är ett rent passivt mottagande instrument för evangeliets underbara budskap. Tron är inte något vi skapar själva genom tankeprestation, genom att styra våra känslor åt olika håll, eller genom att filosofera över olika andliga saker. Tron vet vad den håller sig till. Den baseras på rena fakta (den första vagnen i liknelsen om tåget), dvs evangeliets fakta, budskapet om försoningen i Kristus.

Tron säger inte "jag önskar..." eller "kanske...". Tron säger "Jag vet och är viss, för Guds Ord lär så". En sådan visshet genom tron på Guds Ord uttrycks också i en känd engelsk barnpsalm: "Jesus loves me! This I know, for the Bible tells me so." - "Jesus älskar mig, det jag vet, för Bibeln lär mig det". .

Paulus skriver "Tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi Ord" (Rom 10:17). Frälsningen som du behöver är redan för handen, och vid evangeliets förkunnelse "avtäcks" den för dig, så att du ser den. Men redan innan evangeliet predikas för dig, finns frälsningen där, och omfattar din själ. Det är bara det att för att kunna tro, och så ta emot frälsningen, måste evangeliets hemlighet "avtäckas" för dig genom att du får höra evangelium. Vill du vara viss, så bruka flitigt Guds Ord, där din frälsning uppenbaras för dig! De som är för små för att intellektuellt kunna begripa predikan får vi föra till Kristus genom dopet, för också genom dopet blir vi födda på nytt. Liksom den helige Ande verkar genom Ordet så att du kommer till Kristus och får del i det han ger dig, så verkar Anden också genom det kristna dopet och för barnen till Kristus så att de får del i det han ger.

Tron på budskapet måste man hålla fast vi även då man kommit till tro på Kristus, då oroliga tankar kommer: "Jag är så svag i tron, och vacklande, hur skall jag kunna förbli i tron? Tänk om Gud inte längre älskar mig? Tänk om inte alla synder är förlåtna? Hur skall jag få visshet?" osv. På detta svarar vi: använd de medel som Gud använder sig av för att överräcka evangeliets verklighet: Ordet (Guds Ord, Skriften, predikan) och nådemedlen (dopet och nattvarden). I dessa medel uppenbaras evangeliets sanning för dig. Genom nådemedlen tänds din tro, och genom nådemedlen bevaras du i tron. Ja, dessa medel innehåller, överräcker och applicerar frälsningen på dig. Tron förmår du inte skapa av egen kraft, än mindre bevara vid liv.

Skrivet av Göran Sjökvist