Sol, lek, mat, bön, sång och Jesus i Orbaden

Det var både glada och trötta ungdomar som den 27 juni satte sig i sina bilar och tåg för att bege sig hemåt efter 5 dagars intensivt midsommarläger. De flesta var säkerligen lite omtumlade efter alla upplevelser de fått på lägret, men jag tyckte mig också kunna ana en ny glädje och frimodighet. Den personliga tron, och Guds kärlek och omsorg om oss var verkligen centrum under hela lägret, och kanske var det fler än jag som fått sig en tankeställare angående sin relation till Gud.

En speciell upplevelse var det till exempel att delta i korsvandringen. Lite nervösa blickar kunde urskiljas när vi en morgon fick börja dagen med att sätta på oss ögonbindlar. Sedan blev var och och en varsamt ledda till olika stationer som motsvarade delar av Jesu lidande. Vi fick höra avsnitt från Bibeln, och sedan blev orden verklighet! Vi hörde piskrappen, och hur Jesu skrek av smärta. Vi hörde hur folket hånade vår Guds son, fick smaka ättika på våra läppar, bära tvärbjälken på våra axlar och känna hur spikarna hamrades in när vi låg på korset. Korsvandringen blåste verkligen liv i de berättelser vi hört tusentals gånger.

En annan höjdpunkt var den förbönsgudstjänst som hölls under lördagen. Många menar att vi lutheraner ber för sällan och att bönen ofta inte kommer från hjärta. Nåja, det ligger väl säkert lite i den kritiken. Även om vi vet att bönen i sig inte kan stärka vår relation till Gud, så finns ju också risken att vi hämmar oss, och inte ber fastän att vi skulle vilja.

I förbönsgudstjänsten fick alla chansen att komma inför Gud i bön. I lovsång. Genom att tända ett ljus. Att skriva en bön på en lapp. Att gå till någon av våra förbedjare, berätta om sina bekymmer, och låta sina trossyskon formulera orden. Ingen gick nog oberörd från denna gudstjänst som varade i 3 timmar.

Lägret hade sitt alldeles egna lägerband, ESA. Det bestod av Elias, på trummor och ukelele, Samuel på gitarr och Andreas på piano. Ja, nu ska jag inte skryta för mycket eftersom jag råkar vara pianisten i det lilla bandet - men den ström av possitiva kommenterer som jag fick efter lägret verkar tyda på att det var uppskattat. Bandet ledde församlingen i alla sånger och lovsånger vilket nog var en upplevelse för alla de som tidigare mestadels sjungit klassiska lutherska psalmer till orgel.

Kort sagt, ett mycket fint och välplanerat läger! Solen sken på våra huvuden. Guds ord sken i våra hjärtan.

Planen är att midsommarlägret ska bli en tradition i LBKung, och växa sig både större och bättre. Så om du om du inte var med i år, missa då inte att redan nu boka upp midsommarhelgen år 2011!

Andreas